Livet är en fest
Synen på och inställningen till livet påverkar även dess möjligheter. Ser man ålder som ett fysiskt handikapp istället för en ovärderlig livserfarenhet begränsas pensionen till en slutsträcka istället för ett enormt äventyr.Det kan verka uttjatat att påpeka hur all den tid pensionen ger är full av möjligheter att förverkliga drömmar. Man kan komma med argumentet att det är för sent i livet för att mäkta med allt för stora förändringar och påfrestningar. Att man inte har råd att göra allt det som drömmar förverkligande kan innebära. Att alla pengar gått till en stödstrumpa eller en telefon med jumbo-knappar. Men faktum kvarstår att man för en gångs skull kan fokusera på sig själv mer än någonsin när pensionen äntligen är nådd. Inget arbete som tynger ned ens drömmar och ambitioner. Visst kan det vara så att man har levt ett rikt liv. Att man inte alls har något behov av något självförverkligande äventyr på ålderns höst. Bra! Det innebär ju endast att man kan koppla av. Ibland räcker det för att den genuina lyckan ska komma och knacka på dörren till tillvaron.
Tar man hand om sig själv som pensionär och är lyhörd till sina lustars nyväckta röster. Då låter sig sällan inspirationen hämmas. Kanske finner man kärleken i en flirt i parken utanför pensionatet. Eller så skriver man sina memoarer. Det finns alltid någon som vill läsa dem. En röst är alltid unik – även hos en pensionär. Botanisera i en hobby. Kanske blommor och växter. Filmer och böcker. Spelade man piano eller något annat instrument som ung kanske pensionen blir ens musikaliska genombrott.
Dra upp stödstrumpan och låt åldern komma! Och lyckan med den!